F för Författa

Jag är nästan barnsligt förtjust i smycken. Fast inte vilka som helst - de måste betyda något, ha personlig anknytning eller affektionsvärde. Som det här halsbandet, tillverkat av tangenten F från en gammal skrivmaskin. Det tar mig tillbaka till när jag var liten och datorer inte fanns, men lycka var att få leka med skrivmaskinen och knappra långa rader av krumelurer.
Tillverkat av Liza Hermeline.  

Den första skrivmaskinen uppfanns 1865 och gick under namnet Skrivkulan,  då tangenterna var placerade på ett halvklot. Idag kan man köpa en Skrivkula för ca 250 000 kronor. 

.

Annars får man nöja sig med ett något nyare, men ändå väldigt fint F.

Bilden ovan är för liten för att det ska gå att se ordentligt, men tittar man noga kan man nog ändå se ordet författa. För knapprandet fortsatte, fast krumelurerna fick mer och mer betydelse, och klottrades ner i vingliga rader på papper hemma och i skolans skrivhäften. Fortfarande trillar de ut, men numera mer bekvämt genom ett litet trådlöst tangentbord som jag alltid har med mig i handväskan.

Jag har aldrig gett ut en bok, men författare är jag ändå. 

Boklig inspiration

Min plånbok hade nyligen den goda smaken att gå sönder så att jag utan dåligt samvete fick köpa en ny.

Det blev en plånbok i förklädnad.

Den är väldigt liten men rymmer både smartphone, sedlar och kontokort och när den inte ligger i min ficka så gör den sig väldigt bra i bokhyllan tillsammans med mina gamla böcker. Förvillande lik en riktig.

Det här är såklart något som går igen även hos många andra saker som jag tycker om. Estetiken från det gamla, funktionaliteten hos det nya. I min pyttelilla plånboksbok som doftar av läder (om än jag hoppas att det inte är äkta eftersom jag helst föredrar att vara djurvän) ryms mängder med digital information.

Böcker, om man vill - en telefon är kanske inte det smidigaste sättet att läsa på, men jag har ändå hunnit igenom halva the Castle of Otranto på det viset. Faktum är att det här blogginlägget till största delen har tillkommit inifrån min plånbok eftersom jag har fotat, redigerat och skrivit med min smartphone. Dock kommer det att bli ett besök hos skomakaren för att göra ett hål för linsen (eftersom man i nuläget måste pilla ut telefonen en bit för att kunna fotografera och det rimmar lite illa med den där funktionaliteten). Men det kanske var lika bra, för ärligt talat känns det inte som att saker är riktigt mina förrän jag har fått modifiera dem åtminstone lite. 

the Futurofluxanator

Teknikens under. Förr var man måhända tvungen att kånka runt på en stor åbäkig maskin om man ständigt ville ha tillgång till sina dagliga spådomar och visdomsord på mekanisk väg, nu kan man istället ladda ner appen Steamer - Futurofluxanator till sin iPhone. Inte riktig mekanik såklart, men åtminstone den rätta känslan. Och mycket mer underhållande spådomar. 

Kuriositeter

Sedan dessa kompassförsedda kursiositeter till glasunderlägg nått mig
behöver jag aldrig mer undra åt vilket håll norr ligger när jag dricker mitt te.
Från Skandinaviska Etuifabriken i Malmö
- "Boxmakers for Royalty since 1834" -
(på omvägar via Tradera).