Vintage-kväll på Röda Korset Umeå för sisådär en månad sedan bjöd på grammofonmusik ur vackra gamla trattar och en chans att fynda efter ordinarie stängningstid. Förutom viktorianska spökhistorier till min bokhylla för ett lagom pris á 20 kr hittade jag små burkar och flaskor i brunt glas, för en summa av detsamma.
Etiketterna har klistrats fast efter att först ha tufsats till lite av sandpapper och färgats in för att se smått smutsade ut.
Tanken är att glasen ska fyllas av väldoft och små pryttlar att ha praktiskt till hands när man behöver.
Inspirationen kommer från den androgyna byxbeklädda uppfinnarkaraktären madame Lefoux i Gail Garrigers andra steampunkroman (Chanslös) om Alexia Tarabotti - numera Maccon - som till skillnad från de barbariska byxlösa skottarna i de skotska högländerna har en osviklig känsla för finess. Inför luftskeppsfärden från London till Skottland har lord Maccon beställt ett specialparaply åt Alexia, tillverkat av madame Lefoux:s kunniga händer och därmed redo för alla eventualiteter. Paraplyet har volanger och ryschpysch som döljer alla hemliga små fickor med fiffigheter och väl uttänkta vapen och får mig att härmed vilja sy hemliga fack och sätta spetsar på alla mina kläder.
"Hon stack ner handen i vecken och tog fram en liten behållare. 'Gift?' undrade lady Maccon och lade huvudet på sned. 'Verkligen inte. Något mycket viktigare: parfym. Vi kan väl inte låta er bekämpa brott oparfymerad.'
'Åh, jaså.' Alexia nickade allvarligt. Madame Lefoux var ju när allt kom omkring fransyska."
Den paraplybeväpnade Alexia Maccon. Själlös, men själfull.
