söndag 19 maj 2013

Konsten att ge kalla kårar

Ska man nu läsa en massa skräck kan man lika gärna inreda därefter också, för att verkligen försäkra sig om rätt stämning.




Konstverket ifråga har nyligen anlänt på posten i ett stort platt paket från min gamla vän Angelica och är en investering som jag länge längtat efter att göra. Jag vet inte mycket om vad tavlan står för eller innebär för henne men känner mig fri att tolka in min egen fantasi i den. Och den är just nu ganska vildvuxen. Och lutar gärna åt skräckhållet. 

Mer popkonst från Angelica Palovaara kan man hitta här

Vad gäller just behovet av skräck så finns det psykologiska förklaringar till varför människor söker sig till sådant som skrämmer. Och varför det förekommit i alla tider, men ändå blossar upp mer under vissa perioder. En teori är att mänskligheten kanaliserar sina känslor av oro och osäkerhet i en otrygg värld genom att uppleva dem i en kontrollerad form. Uppfinnandet av monster ger en slags legitimitet till rädslan samtidigt som det erbjuder en fristad från världens verkliga oroligheter. Å andra sidan har det också förklarats med att det är när vi i verkliga livet är som tryggast som vi får behov av adrenalinpåslag av skrämselsort. Kanske för att hålla oss vakna och alerta i väntan på riktiga faror. 
Jag vet inte vilka tankegångar som är mest sannolika, men troligen är det som gäller för mänskligheten i stort också sant på en mer personlig nivå. 

När min värld började skakas av verkliga katastrofer och tragedier blev plötsligt det fiktiva mörkret spännande på ett sätt som det förut inte varit. Från att ha skyggat för allt vad skräck heter kände jag mig som allra mest trygg i världen när den inramas av spöken, monster och suggestivt skrämmande obegripligheter. Man behöver inte vara psykolog för att förstå att det rör sig om en kombination av flykt och bearbetning. Men frågan är om det egentligen är så viktigt med varför. Är man i den situationen att skräck har blivit behagligt är man fullt upptagen med att djupdyka i det fantastiska utbudet. 



Jag kommer att skriva en hel del om skräck här framöver, främst gotisk skräck eftersom det var den som öppnade mina ögon för genren överlag, men jag kommer nog inte att kunna hålla mig borta från modern skräck heller. Allt skräckrelaterat taggas härmed under "rysligheter" så blir det lätt att hitta - eller undvika, om man är lite räddhågsen. 






söndag 12 maj 2013

Konsten att knyta en kravatt


Enligt historiska källor introducerades kravatten av kroater på 1600-talet och spreds vidare tack vare fransmännens känsla för mode. Enligt Alexia Tarabotti, huvudkaraktären i Gail Carrigers steampunk-romanserie, påbjöds plagget dock i första hand för att på ett stilfullt sätt dölja vampyrbett.  

 Oavsett rådande anledning till munderingen, så knyts den förslagsvis så här:



Et voilà! 





onsdag 1 maj 2013

Att de i tid må väckas

Trollbunden av skräckböcker just nu, och senaste fascinationen gäller Mörkersdottir förlag, framför allt Frida Arwen Rosenlunds mysrysliga Att de i tid må väckas.

Inspiration har hämtats bland annat från en passage ur 1819 års psalmbok (Psalm 464) som förutom att ge namn åt boken sätter stämningen redan från första sidan och ger en liten fingervisning om vad man kan vänta sig för slags upplevelse under nästföljande ca 300 sidor: ett ålderdomligt klingande och vackert men ändå enkelt och vardagligt språk och en gruvlig historia rotad i både kristendom och folktro. Handlingen är förlagd till 40-talets Bergslagen och berättas omväxlande utifrån de två huvudkaraktärerna Hilda och Johannas perspektiv. Hilda, som är havande och flyr hemmet av rädsla för faderns vrede, och Johanna som tampas med den komplicerade kärleken till både sin man Herman och vännen Georg. Deras liv vävs ihop på ett oväntat och skrämmande sätt - för i bygden rör sig något ont och samtidigt lockande, något eller någon som får kvinnor att drömma besynnerliga drömmar. Och detta onda har också något att göra med att Hilda försvinner, då hennes flykt leder henne till en stuga i skogen där ett märkligt tvillingpar huserar.

"Ho satans boning tänker på
Och de fördömdas pina
Hans blod av fasa stelna må
Hans kraft av ångst förtvina
Där masken gnager som ej dör
Där elden ej ska släckas
Ack Herre våra hjärtan rör
Att de i tid må väckas"

Frida Arwen Rosenlund lyckas fånga både det jordnära enkla och det svårgripbara skrämmande på ett sätt som få förmår. Jag skrev nyligen om boken i Nöjesmagasinet City (nr 5, 2013) att den ännu inte hade kommit ut som pappersversion, vilket den om jag inte har helt fel gjorde ungefär samtidigt som tidningen gick till tryck - så nu finns den alltså ute, även för nostalgiska själar som liksom jag fortfarande föredrar en "riktig" bok.

Och apropå riktiga böcker så inspirerades jag av psalmpassagen ovan att försiktigt bläddra lite i några gamla släktklenoder som jag fått till låns av min farmor. All den heliga skrift, i tre band från 1902. Även fast de för mig mest är ett vackra föremål så är det ändå fantastiskt fantasieggande att föreställa sig allt de en gång har betytt. Förtröstan, besvärjelse, bejakan.

Ack Herre våra hjärtan rör... Att de i tid må väckas 



Bilderna är mina privata.