Konsten att ge kalla kårar

Ska man nu läsa en massa skräck kan man lika gärna inreda därefter också, för att verkligen försäkra sig om rätt stämning.

Konstverket ifråga har nyligen anlänt på posten i ett stort platt paket från min gamla vän Angelica och är en investering som jag länge längtat efter att göra. Jag vet inte mycket om vad tavlan står för eller innebär för henne men känner mig fri att tolka in min egen fantasi i den. Och den är just nu ganska vildvuxen. Och lutar gärna åt skräckhållet. 

Mer popkonst från Angelica Palovaara kan man hitta här. 

Vad gäller just behovet av skräck så finns det psykologiska förklaringar till varför människor söker sig till sådant som skrämmer. Och varför det förekommit i alla tider, men ändå blossar upp mer under vissa perioder. En teori är att mänskligheten kanaliserar sina känslor av oro och osäkerhet i en otrygg värld genom att uppleva dem i en kontrollerad form. Uppfinnandet av monster ger en slags legitimitet till rädslan samtidigt som det erbjuder en fristad från världens verkliga oroligheter. Å andra sidan har det också förklarats med att det är när vi i verkliga livet är som tryggast som vi får behov av adrenalinpåslag av skrämselsort. Kanske för att hålla oss vakna och alerta i väntan på riktiga faror. 

Jag vet inte vilka tankegångar som är mest sannolika, men troligen är det som gäller för mänskligheten i stort också sant på en mer personlig nivå. 

När min värld började skakas av verkliga katastrofer och tragedier blev plötsligt det fiktiva mörkret spännande på ett sätt som det förut inte varit. Från att ha skyggat för allt vad skräck heter kände jag mig som allra mest trygg i världen när den inramas av spöken, monster och suggestivt skrämmande obegripligheter. Man behöver inte vara psykolog för att förstå att det rör sig om en kombination av flykt och bearbetning. Men frågan är om det egentligen är så viktigt med varför. Är man i den situationen att skräck har blivit behagligt är man fullt upptagen med att djupdyka i det fantastiska utbudet. 

Jag kommer att skriva en hel del om skräck här framöver, främst gotisk skräck eftersom det var den som öppnade mina ögon för genren överlag, men jag kommer nog inte att kunna hålla mig borta från modern skräck heller. Allt skräckrelaterat taggas härmed under "rysligheter" så blir det lätt att hitta - eller undvika, om man är lite räddhågsen.