onsdag 1 maj 2013

Att de i tid må väckas

Trollbunden av skräckböcker just nu, och senaste fascinationen gäller Mörkersdottir förlag, framför allt Frida Arwen Rosenlunds mysrysliga Att de i tid må väckas.

Inspiration har hämtats bland annat från en passage ur 1819 års psalmbok (Psalm 464) som förutom att ge namn åt boken sätter stämningen redan från första sidan och ger en liten fingervisning om vad man kan vänta sig för slags upplevelse under nästföljande ca 300 sidor: ett ålderdomligt klingande och vackert men ändå enkelt och vardagligt språk och en gruvlig historia rotad i både kristendom och folktro. Handlingen är förlagd till 40-talets Bergslagen och berättas omväxlande utifrån de två huvudkaraktärerna Hilda och Johannas perspektiv. Hilda, som är havande och flyr hemmet av rädsla för faderns vrede, och Johanna som tampas med den komplicerade kärleken till både sin man Herman och vännen Georg. Deras liv vävs ihop på ett oväntat och skrämmande sätt - för i bygden rör sig något ont och samtidigt lockande, något eller någon som får kvinnor att drömma besynnerliga drömmar. Och detta onda har också något att göra med att Hilda försvinner, då hennes flykt leder henne till en stuga i skogen där ett märkligt tvillingpar huserar.

"Ho satans boning tänker på
Och de fördömdas pina
Hans blod av fasa stelna må
Hans kraft av ångst förtvina
Där masken gnager som ej dör
Där elden ej ska släckas
Ack Herre våra hjärtan rör
Att de i tid må väckas"

Frida Arwen Rosenlund lyckas fånga både det jordnära enkla och det svårgripbara skrämmande på ett sätt som få förmår. Jag skrev nyligen om boken i Nöjesmagasinet City (nr 5, 2013) att den ännu inte hade kommit ut som pappersversion, vilket den om jag inte har helt fel gjorde ungefär samtidigt som tidningen gick till tryck - så nu finns den alltså ute, även för nostalgiska själar som liksom jag fortfarande föredrar en "riktig" bok.

Och apropå riktiga böcker så inspirerades jag av psalmpassagen ovan att försiktigt bläddra lite i några gamla släktklenoder som jag fått till låns av min farmor. All den heliga skrift, i tre band från 1902. Även fast de för mig mest är ett vackra föremål så är det ändå fantastiskt fantasieggande att föreställa sig allt de en gång har betytt. Förtröstan, besvärjelse, bejakan.

Ack Herre våra hjärtan rör... Att de i tid må väckas 



Bilderna är mina privata.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar